Skriva

Jag skrev just färdigt en kortare text för Expressen Kultur. Hoppas att jag inte måste stryka anekdoten i början. Det fantastiska med att skriva kulturtexter är att de måste hållas på ett visst antal tecken (i detta fall: 2500). Det blir som att skriva poesi (vilket jag aldrig gör, men gjorde när jag var yngre) eller dramatik. Koncentrationen är nästan allt. Allt utom det som har högsta tänkbara angelägenhetsgrad måste skäras bort. Vissa tankar måste omformuleras för att få plats. Nästan alltid blir de nya, kortare formuleringarna bättre. Ja, jag som skriver blir klokare av att tvingas stryka. Jag måste skärpa mina sinnen till bristningsgränsen för att texten ska bli som jag vill. Sedan tillkommer ofta ändringar som redaktionen föreslår. Till slut har vi en text som vi vill dela med läsarna. Det är ett mycket njutbart (och lite skräckfyllt) adrenalinpåslag.
Med romaner eller noveller fungerar det annorlunda. Där letar redaktören efter sådant som kan utvecklas. Inte tunnas ut, men fördjupas på större utrymme. Det sättet att arbeta är en annan sorts ansträngning. Om det förra är ett hastigt styrkeprov, som att försöka lyfta en bil, är det andra mödosamt, ger valkiga inre händer. Att skriva böcker är det absolut svåraste och mest dränerande jag har gjort i mitt yrkesliv - och längtan efter att göra det igen är med mig hela tiden, som ett djur som spionerar på mig. Dramatik är annorlunda, det är att jaga känslor och konfrontationer med mig själv som partner, jag måste låtsas att jag är flera personer som står i konflikt med varandra, som repellerar, men ändå måste föras samman. Dramatik måste på något sätt vara omöjligt, eller på gränsen till omöjligt. En bok ska bli färdig. Det ska inte en pjäs. En pjäs måste vara ofärdig när den börjar repeteras, för att regissör, skådespelare och alla andra (till sist publiken) ska kunna fortsätta berättelsen. En pjäs får inte vara en sluten cirkel. Därför är det alltid lika otäckt att lämna en pjäs till beställaren. Den ska vara tillräckligt klar för att vara begriplig, men samtidigt innehålla öppningar, möjliga frågor.

Det är så monumentalt just nu, allt detta skrivande. Jag måste ha det. Min tillvaro utanför skrivandet är inte hållbar, så skrivandet måste vara det. Annars vet jag inte.