Om andra bajsar i min hjärna ska jag transformera fekalierna till, om inte guld, så åtminstone trycksvärta.
Om jag exempelvis vill sluta kalla min vän och dödsfiende P för P, och i stället kalla henom för en tallrik crêpes Suzette, är det bara för mig att göra det. Ingen annan än jag bryr sig om vad jag kallar P, men nu existerar en helt ny tankeenvirong, lika giltig som alla andra tankeenvironger, i vilken P de facto är en tallrik crêpes Suzette. Naturligtvis kan de karamelliserade pannkakorna med fyllning när som helst shapeshifta och bli gestalten P i mitt medvetande igen. Men då är jag FRAMME MED DEN NIOSVANSADE KATTEN. Det går inte att vinna över en hjärna som kan transformera dig tillbaka till ett populärt inslag i Crêperie Fyra Knops standardmeny. Och att bli utbajsad ur en random restaurangbesökares invid Götgatsbacken normalfungerande slutmuskel måste vara värre än att, som jag, ta emot tvetydlighetsklimpar för bearbetning i det psykologiska/emotionella vattenreningsverket.
Hit me, hit me med era slipprigheter, kära P och övriga förbipasserande i min mustiga lilla poppelträdgård. Grabba tag i mitt näsben och be mig gråta en skviddelivutt, på det att ni också måtte få andas djupt och fälla en diskret liten tår. Det sätter PIFF på ANRÄTTNINGEN. Det STIMULERAR min KREATIVITET, som vore jag nyss hemkommen från en årlig konferensweekend i GREBBESTAD med det fryntliga och sammansvetsade GÄNGET på FÖRÄLDRAKOOPERATIVET JESU LIDANDE OCH DÖD. Vi kan göra trygghetsövningar tillsammans, och sedan kan du säga något otydbart alldeles innan vi skiljs åt. Ja, hit me, gör det, så ska jag skriva en pornografisk novell och tjäna tio gånger så mycket pengar på dig som du på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar