Prostitution

Dominika och jag spelade in nytt podcastavsnitt i dag: https://www.acast.com/radiofreemartinika

När jag väntade på henne på teatern var jag ett vrak, men när hon kom blev allt bra. Allt blir alltid bra när Dominika kommer.

I dag har jag tänkt på att jag skulle vilja prostituera mig. Jag skulle få göra det inkognito, ty annars bleve jag sannolikt utesluten ur alla andra sammanhang. Och jag skulle känna mig som en förrädare, på sätt och vis, mot alla som prostituerar sig av nödtvång. Jag skulle göra det för att få mer pengar över, t ex till att resa, och för att jag uppskattar alla relationer som har ett ekonomiskt avtal som grund. T ex min psykolog och jag - vi vet ju var vi har varandra. Jag betalar. Vi ses på avtalad tid. När det är slut är det slut. Det är lysande. Jag skulle gärna ha samma sorts avtal med mina vänner, men jag vet inte vem av oss som skulle betala. Vi kunde kanske turas om? Precis som man kan turas om att bjuda på lunch. Nej, det skulle inte fungera. Vänskap bygger så entydigt på frivillighet. Hela poängen är att man inte måste något. Och den av vännerna som betalade skulle kanske bli extremt irriterad om den andre ändå tog för mycket utrymme i samtalet. Men att betala/ta betalt för sex skulle få nästan alla sexrelaterade problem att evaporera. Eller: att betala/ta betalt för kärlek. Om den som vill älska och bli älskad betalar spelar det inte lika stor roll om kärleken är äkta eller inbillad. Grunden för samvaron är fortfarande det ekonomiska avtalet. Inom ramen för detta avtal kan de inblandade i lugn och ro skapa hur starka illusioner som helst. "Utan att det skadar någon", var jag nära att skriva, men det är inte riktigt sant. "Utan konkreta repressalier" är kanske mer adekvat. Eller: "förhoppningsvis utan konkreta repressalier".