Det är nog inte jag som skriver detta, utan en halvfiktiv person. Inte den helfiktiva från Reykjavik, utan den jag måste bli när jag tar hand om det som är svårast att ta hand om. Jag kan inte behålla hela mitt språk när jag är den personen. Då blir jag för mycket mig själv. Jag måste bli en Giacomettiversion av mig själv, och sedan klä den i en fatsuit av icke brännbart material. Det som är lite småpyrt med denna högeffektiva version av undertecknad är att hen inte är så bra på att sova. Å andra sidan är hen mycket duktig på att städa, och ganska styv på att leta efter saker. Två rimligt underhållande sysselsättningar. HA, nu hittade jag mitt Visakort! VAD SA NI NU DÅ! Det låg ovanpå torktumlaren, där jag redan tittat tre gånger. Jag är ett GENI, alltså.
Egentligen är jag asirriterad på den jag blir i de här situationerna. Hen är fan på gränsen till förnumstig. Tänker bara på vad som är det rationella att göra, ett ögonblick i sänder, jaadå! Vad fan ska hen annars göra, i och för sig. Men ändå, jag hör på min/hens röst hur förnuftet liksom sprutar ur alla porer och slemhinnor (nej, nu menar jag inget snusk, jag tänkte faktiskt på stämbanden). En bra grej är i alla fall att det är väldigt lätt att veta vilka åtgärder som är de rätta att vidta, eftersom det finns en enkel huvudregel: det som är bäst för mina barn är det som ska göras. Nu är detta inte en situation som direkt involverar barnen, men den involverar mig, ergo: ja, ni klykar. Så även om jag i och för sig inte riktigt ser varför jag inte skulle förtjäna obegränsat med attacker och vansinne från alla källor som går att uppbåda, kan jag ändå inte gegga in mig i sådant. Tur för mig. Också. Av den anledningen är det troligen också bra att jag åker till Åmål i två dygn för ett hyvens kneg. Arbete = en sorts vila för mig. För att jag får göra något som jag vet att jag behärskar, OCH för att jag får bo på hotell och sova. Vila = nödvändigt = jag kommer hem rosig och trind som en liten sockergris. Hoppas jag. När jag skriver detta tror jag naturligtvis att det just därför kommer att hända helt oförutsedda, fasansfulla saker i Åmål, men det är ju bara skrockeliskrock! Dessutom har jag ju nu skrivit att det kanske kommer att hända oförutsedda, fasansfulla saker, och i enlighet med idiotiskt, magiskt tänkande sänker jag därmed risken för att det blir så. Det är bara så TOPPEN.
PUSS och KRAM (nej, jag är inte helt koko, bara extraordinärt trött)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar