Men det som blir bättre är att all smärta blir lättare att använda. Absolut inte lättare att uthärda. Men lättare att göra något av. Min tredje förlossning var den ojämförligt smärtsammaste. Förmodligen för att den gick fortare än de föregående. Kroppen hann inte frigöra alla endorfiner eller vad det nu är den frigör. Med psykisk smärta är både likadant och tvärtom. Det går fortare att inse VAD KLOCKAN ÄR SLAGEN. Pga erfarenhet, naturligtvis. Därmed eskalerar lidandet också mycket brant. Å andra sidan finns BEPRÖVADE RUTINER för att hantera den. Både egna rutiner och sådana jag har lärt mig av andra. Ingen inbilskhet. Stor kompetens. Ohyggliga plågor. Snabba snitt.