Dag 7

X: "Tycker du att du är underbar?" Jag: "Va?" X: "Tycker du att du är underbar?" Jag: "Varför frågar du det?" X: "Jag vill veta. Jag vill veta hur du i så fall kan tycka det. Tycker du att du är underbar med dina vidriga podcastar och alla äckliga människor du omger dig med och all skit du skriver? Tycker du det? Sitter du och dina vänner och pratar skit om mig? Det gör ni, eller hur? Timme ut och timme in sitter ni och pratar skit om mig, visst gör ni det?" Jag: "Nej, vi pratar inte om dig." X: "Vilka människor pratar du med?" Jag: "Det säger jag inte." X: "Nej, för då skulle det visa sig att ni bara ägnar er åt att prata skit om mig, eller hur. Berätta för dem hur mitt liv blev på grund av dig. Berätta det. Berätta för dem att jag lever i total misär på grund av dig. Berätta hur underbar du är och hur vidrig jag är, gör det, men glöm inte att också berätta att jag lever i total misär. Berätta det i dina äckliga podcastar. Berätta om Y, berätta vad han gjorde. Berätta det för alla, och säg att det var mitt fel, DET HAN GJORDE som har lett till att du har fått försätta mig i den här totala misären. Jag vill att du berättar om det i alla intervjuer som du ställer upp på, gör det gör det gör det gör det gör det."

X: "SVARA! TYCKER DU ATT DU ÄR UNDERBAR?"

Jag samlar tvätt i en Ikeakasse med ena handen och håller telefonen i den andra

X: "TYCKER DU ATT DU ÄR UNDERBAR, SVARA SVARA SVARA SVARA SVARA"
Jag: "Nej, det tycker jag inte. Fortsätt."
X: "Fortsätt?"
Jag: "Ja, fortsätt. Jag är van vid det här. Jag är gjord för det här."
X: "Nu dör jag snart."
Jag: "Det har du sagt i 40 år."
X: "DU HAR HÅLLIT PÅ ATT TA LIVET AV MIG I 40 ÅR DIN JÄVEL"
Jag: "Fortsätt"
X: "TYCKER DU ATT DU ÄR UNDERBAR TYCKER DU DET TYCKER DU DET TYCKER DU DET SVARA SVARA SVARA"