Eller kan man det? Jag känner ingen som har varit det. Men det vore så praktiskt. Man skulle hångla med sig själv, ha på sig sina egna kläder för att känna sig nära sig själv när man inte var hemma, skriva kärleksbrev till sig själv och onanera hela dagarna. Varje gång man såg sig i spegeln skulle man bli nervös och få röda prickar på halsen. Och så skulle man ha passionerade bråk och fantastiska återföreningar med sig själv. Ibland skulle man kanske vara otrogen, och sedan gå stärkt ur den krisen.
Många dyrkar ju sig själva, men det är inte samma sak. Det vore så hyvens att kunna känna sexuell attraktion till sin egen kropp, undra vad man själv tänkte, bli svartsjuk när man tittade på andra människor. Undra varför man inte fick några sms från sig själv. Då skulle man kunna fråga sig själv varför man inte sms:ade, och få svar som var möjliga att tro på. Det skulle ha gjort livet oerhört mycket lättare för Ester Nilsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar