För många år sedan var jag hemma hos några moderater som bodde någonstans utanför Stockholm. Mamma moderat hade startat en verksamhet i familjens källare. Reflexologi hette det. Hon tryckte på undersidan av folks fötter och botade därmed allt möjligt. Pappa moderat älskade Munsökorv. De hade en snurrande träbricka på vilken de placerade diverse ostar och korvar och Trocomare örtsalt och brödbitar. "Jag tycker så mycket om Munsökorv att jag brukar kalla det Mumsekorv", anmärkte pappa moderat. Långt, långt senare jobbade jag med en teaterföreställning i vilken Johan Wahlström sade: "Konjak. Och en kååv. En Munsö-kååv." Ett vackert exempel på att allt hänger samman, ja, att Gud finns i allt. Att evolutionsteorin är just det: en teori bland andra. Inte kan den dramaturgiska Munsöbågen i mitt liv vara effekten av en rad osammanhängande incidenter utan mening? Nej. Munsökorven har inför mina ögon avtäckt Guds anlete.
I dag leker jag att jag är en sådan som håller i en turkos tekopp och pratar om hur det inte får gå till i skolan. Att personalen beter sig oacceptabelt, och att någon från kommunen borde arrangera ett möte. När jag har pratat färdigt om det går jag och spelar paintball med min väninna Lotta-Potta (kärleksfullt smeknamn från gymnasieåren), som just har kommit hem från Singapore, där hon vistats sedan hennes arbetsplats av ekonomiska skäl valde att placera delar av verksamheten där. Lotta-Potta berättar om sin tid i Singapore medan vi ogenerat byter om till oömma kläder. Hon träffade en irländsk man där, och många komplikationer uppstod. Nu har hon sagt upp sig och bestämt sig för att starta eget företag. Hon ska sälja gummiskydd till hästskor. Finns det? I min lek finns det. Om man inte vill att det ska låta så mycket när man rider (t ex om man ska rida bland ljudkänsliga människor, djur och ekosystem) använder man sådana skydd. Det unika med just Lotta-Pottas gummiskydd är att hon har stansat in små budskap i dem, som kan läsas i hästens hovspår. "Happiness is not a destination. It´s a way of life", kan det till exempel stå. Eller: "Keep calm and leave it to Lotta-Potta". Företaget ska heta "Equestrian footwear by Lotta-Potta". Skydden finns i alla regnbågens färger.
Jag började leka detta i samband med att min son så gärna ville ha en ost- och baconburgare. Eftersom jag inte är David Eberhard känner jag inom mig att jag titt som tätt kan unna barnen gotter av detta slag. Problemet är bara att det är så pinsamt att gå till korvkiosken och beställa. Sedan jag lärde mig tänka och tala har jag upplevt det som pinsamt att beställa saker - i synnerhet i korvkiosker. Det blir för intimt. Jag vill inte blanda in människor i mitt liv på det sättet. Ge dem inblick i vad barnen och jag kan tänkas gnassa. Det ska vara privat. Mycket svårt att förklara. Nej, egentligen är det lätt att förklara. Det handlar om att jag har en bildlig metallfrisbee inkilad där den egna viljan sitter. Att beställa något är ju att manifestera egen vilja. När jag beställer åt mina barn är det ju egentligen deras vilja som manifesteras, men det kan ju inte korvkioskpersonalen förväntas veta. Sanningen är att jag helst aldrig skulle yttra en mening som börjar med "Jag vill". Ni klykar ju hur hyvens jag passar in i dagens samhälle. Det var därför jag blev glad när Alexander Bard sade att individualismen är på väg att upplösas och ersättas av sökande efter flocktillhörighet (eller multipla flocktillhörigheter). Det diggar jag. Jag kan vara med och säga "Vi vill". Eller bara röra på munnen, som när hela klassen skulle sjunga på skolavslutningarna. Bara röra på munnen i flock. Det är alltså min idealsituation. Vajert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar