Ulysses som foster

I dag rekommenderar jag Erik Anderssons "Dag ut och dag in med en dag i Dublin" i TV4. Om hans arbete med att översätta Ulysses. Han beskriver sitt mödosamma och surrealistiska kneg med en precision som får honom att påminna om James Joyce. Lyssna:

"Även korvarna är återkommande. Ungefär i det här skedet fick jag trettionio graders feber i några dagar och drömde många underliga drömmar. I en dröm höll jag på och översatte, men jag satt inte framför datorn. Det gällde ett stycke i Ulysses som bara bestod av namn på korvar, kanske fyrtio femtio stycken. Vissa av de här namnen var inte ens substantiv, utan verb. Men det var ändå korv! Jag började metodiskt från början och lyckades knäcka en och annan knackkorv, men då kom nästa bekymmer: jag hade inget papper, ingen penna, ingen dator. Jag blev tvungen att memorera alla korvarna i en enda lång bana.
Jag trodde att det här var en mardröm, det vill säga något man kan vakna upp från. Men just som verkligheten lär överträffa dikten visade sig dikten överträffa drömmen: snart stöter jag på en uppräkning av åttio helgon, som alla måste kontrolleras i uppslagsböckerna för att få fram rätt svensk namnform i mån av sådan."

Den där helgonuppräkningen minns jag från sommaren då jag läste Ulysses. Jag tror att jag var gravid. Med vem? I alla händelser verkar det både perverst och kongenialt att läsa just den boken medan en annan människa frenetiskt lever inuti ens kropp. Båda situationerna är egentligen absurda, och Ulysses påminner i mångt och mycket om ett växande foster. Den är sig aldrig lik, och den kan inte hoppa över något av sina många utvecklingsmoment i en process som är blixtsnabb och ofantligt omständlig på samma gång. Dessutom stannar den kvar i medvetandet och kroppen precis som en grossess. Jag minns med stor precision hur det kändes att bli kittlad från insidan, av barnets fysiska armbåge såväl som av Joyces litterära dito. För övrigt letade jag redan då alltid efter böcker som påminde mig om Lelles brev, trots att Lelle på den tiden var vid liv. Han gav mig faktiskt Eyvind Johnsons Strändernas svall i trettioårspresent.

Den här dagen kräver mycket av kulturtantens skraltiga inre organism. Jag måste bli färdig med min geriatriska porrnovell, podda med Dominika och klippa avsnittet. Samt en mängd andra saker som ni, vilka ni nu är, med största sannolikhet inte hyser någon särdeles intensiv längtan efter att känna till.

Boktipset kan ni se här, tillsammans med två andra bra tips: http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3187071